48 dagar kvar till Håkan, 52 dagar kvar i nian, 87 dagar kvar tills jag fyller 16. Det var väl en del av de saker jag längtar till. Man längtar så mycket ibland så att man glömmer bort att leva. Jag har kommit på mig själv lite med det. Ja, det är härligt att ha något att längta till men det är härligt att leva också, ibland i alla fall. Just nu njuter jag inte så mycket av det. Vill sluta nian. Vill börja gymnasiet. Vill ägna dagarna åt något jag tycker om. Jag vill trivas. Om man inte trivs så längtar man tills då man trivs tror jag. Så är det med mig i alla fall. Och jag vill se Håkan, jag vill höra Håkan. Det är en verklighetsflykt på hans konserter. Jag är rädd för att han ska sluta. Konserten på Ullevi är den enda han har i år. Är det slut sen? Vem vet? Därför är det viktigt att man lever, det tar slut så fort annars. 

 

Om vi ska tänka på annat nu då. Vad har jag gjort på lovet? Jag har varit hemma och gått långa promenader. Jag har också myst med vänner på ett skoltak, firat påsk med släkten, hängt på fritidsgården, varit konfirmationsledare, gått på bio, varit på Ekerö och gosat med min hund. Ett ganska bra lov faktiskt. Jag har levt ordentligt kan man säga. Jag har mått ganska bra. Hela lovet har varit ett tillfälle att rensa tankar. Men imorgon måste jag plugga. Har mycket skolarbete att göra men det är skönt när det är gjort.